Besviken

Känner sån jävla besvikelse! Efter jul har jag bara känt ilska, besvikelse, agg! Den person jag såg upp till så himla mycket, har sjunkit så otroligt i mina ögon! Den som jag alltid tyckt varit så klok, som alltid vetat rätt å fel, som brytt sej om andra människor, har sjunkit till hatarnas nivå!! 

Jag känner mej så ensam! Känns som jag förlorat en av de viktigaste personerna i mitt liv! 

Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Arg, ledsen, frustrerad

Önskar jag kunde släppa saker fort, och inte gå runt å grubbla på dem! Önskar att de bra argumenten kunde komma när jag behöver dem, och inte när det är för sent! Men när ilska tar över orkar man inte tänka klart. Iallafall inte jag. 😔
Men allt är väl mitt fel i slutändan ändå. Som det alltid är! Som det alltid har varit. 
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Inlagd

Fy faan va hemskt det är att vänta i ovisshet! Tankarna flyger ännu mer i huvvet nu! Bilderna kommer tillbaka och allt känns helt meningslöst! Hur faan ska ja orka om vi får ett besked ja inte vill? Vi blir iaf kvar på sjukhuset i karlstad...
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Orolig

Tankarna singlar runt i huvvet på mej! Nerverna är inte alls i balans! Tank om det är nått allvarligt? Vad kan det va... Tankarna flyger till framtiden där vi kämpar mot det värsta som finns! Mot nått som aldrig skulle få hända! Fy faan va dåligt ja mår! Måtte vi få ett positivt besked! Måtte det inte va nått! Får snart ett nervsammanbrott! Kämpar för att tårarna inte ska komma! Försöker hålla modet uppe, men är jobbigt! Svårt! Ber vill högre makter fast ja inte tror på sånt! Snälla, låt det inte vara nått!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

.........

Jag är usel, och värdelös... Har mina goda stunder, men just nu, hyser ja bara agg över mej själv! Jag är allt det, som jag inte ville bli! Jag är allt det, som ja inte vill va!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

15 år!

Dagen har kommit då det är 15 år sen pappa tog sitt liv! 15 hemska år av stor sorg och smärta!
Ett hål inom mej som aldrig kommer kunna ersättas! Kommer finns där för alltid! Hålet som det endast finns sorg, och saknad i! Med några små glimtar av minnen... Men tyvärr för få, för att nu kunna fylla i tomheten!
Tomheten tar ibland taget av resten, och alla känslor kommer fram! Sorg, kärlek, smärta, saknad, hat, ilska, och stor förundran vad det var som gick så fel, så han va tvungen att göra som han gjorde! Något jag aldrig kommer få svar på!
Något jag har skyllt på mej själv! Något jag har skyllt på pappas biologiska föräldrar och hans uppväxt! Något jag har skyllt på honom! Tog ett tag innan den som verkligen bar skulden fick skulden! Och det är bara han själv!

Undrar om han hade gjort det om han visste va hemskt det är utan honom!
Undrar hur det skulle se ut om han levde! Massa frågor, som aldrig får ett svar!
Alla dessa frågor! Kan grubbla sej fördärvad av dem!

Vila i frid älskade far! Så syns vi nangijala!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Minnen

Idag är det exakt 4 år sedan jag blev inlagd på sjukhuset när jag väntade Felicia. Då var ajg i v 32. Hade måttlig preeklampsi till början som senare blev värre och värre! I magen vägde felicia då 1470 gram. Sen fick man ligga i 4 veckor, och hemma på permis i 4 dagar sammanlagt.
Ska ta å läsa igenom min dagbok sen... så lite mer minnen dyker upp... :P Kan va roligt å se... Vet att i ett inlägg va ja så jävla förbannad på doktorerna så jag va vansinnig! Det inlägget är nog det roligaste som finns att läsa i den dagboken.. haha...
Jaja... 4 veckor senare kom hon ut som sagt. 1810 gram, och 43 cm kort. Kejsarsnitt. Ajaj, men det gick faktiskt fort över. Fick ligga 11 dagar på NEO bara, men hade hemsjukvård sen i 5 veckor, om jag minns rätt... :P
Det va en tid det! Och jag minns det mesta som att det va som igår! Herre min je... ;)
Bara man tänker efter och får lite påminnelser från det så dyker det upp.. ;)

Minnen ja!
gäller även min älskade far! Tänkt mycket på honom idag efter jag läste ett inlägg i en blogg! Faan vilken saknad! Har försökt å tänkt på goda minnen jag har! Men det sorgliga är att jag HAR INGA direkta minnen från honom! Och det gör mej  ÄNNU mer lessen! jag har 3 minnen vad jag vet, korta och små.
det första är när han har brutit eller stukat foten på jobbet, och jag va hemma hos honom i en av alla vinkelbodalägenheterna han bodde i, och hjälpte honom koka kaffe.
det andra är när vi går nerför järnbruksgatan och jag härmar hans fotsteg, och han byter fot hela tiden så jag åxå får byta hela tiden (med lite krånglig förklaring)
det tredje är när vi ligger och tittar på tv i hans lägenhet. Tittar på det där programmet där det pluppade upp massa grodor i skärmen man skulle räkna och sen ringa in ellelr vad det var, kommer inte ihåg vad det hette, (nån som kommer ihåg det?)
ÅH! Kom på ett till! När jag hade fått Noskapin mot hostan och fick JÄVLIGT ont i magen utav dom så vi fick åka hem till mamma.
Men det är nog de jag har!
sen har jag andra minnen, från dagen då vi fick reda på det, och begravningen. Usch! 9 år gammal, söndagen 12 juni 1994, satt och lekte med en granne, och bror min, när jag hörde ambulansen. Gick hem till oss igen och Månnis kom. Gick en stund innan det knackade på dörren och Linnéa och Iris kom och sa till mamma "Petter är borta" Mamma bröt ihop, jag bröt ihop. Fattade nog inte riktigt att han var död! Gick en liten stund till, tills jag fick riktigt förklarat för mej att pappa va död! Bröt ihop på golvet. Sen skulle jag ut å leta efter Linda som va ute nånstanns med några vänner! Cyklade iväg och hamnade tillslut vid pappas lägenhet. Dörren va öppen så jag gick in! Ölbukar överallt! Spyor, cdskivor på golvet! det såg för jävligt ut! Tydligen hade han haft fest! Kom ut storgråtandes och hans granne kom ut. Tröstade mej så gott hon kunde, och sedan cyklade jag hem. nästan vid Elinor, ser jag en massa människor stå i en ring och i den ringen fanns cyklade hem och sen åkte vi till farmor. ritade en teckning, som jag skulle lägga på pappa när vi åkte för att kolla på honom på bårhuset och ta farväl! Minns inte om det va samma dag, men väl där så lämnade jag ett avsked! Plockade blommor utanför bårhuset och la på honom tillsammas med teckningen, och gav honom en puss!
Begravningen kommer jag inte ihåg så jätte mycket, förutom i kapellet, när de bar ut honom och när vi va hos farmor efteråt och kastade såna där troll som var otroligt populära på den tiden med min farbror Sven. haha... Tänk att man kunde roa sej även på en sorlig dag som den!

Ne, känslor svallar inom mej nu, så jag avslutar detta inlägg. Var inte alls meningen att jag skulle skriva om detta jue! Men det bara föll sej på!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Tom

Vet inte vad det är ida! Känner mej helt tom! Ingen ork, ingen energi, ingen lust, tankelös, känslolös, allt går som på rutin! Huvudet är helt tomt!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

ღ Tröstätande ღ

Alltid när jag mår dåligt brukar jag alltid vilja slänga i mej en jävla massa mat! Hellst tills jag är överfull och man ser den sista biten jag svalde nere i svalget! Det känns bra under tiden, men vad händer efteråt???
Ångest, MER ångest tillkommer då min kropp och hjärna! Jag mår bara sämre! Och vill bara gå å stoppa fingrarna i halsen och få upp allt igen.
Idag, har jag lyckats hållt mej undan nästan allt sånt! Även fast frestelsen är förbannat jävla stor att gå de 2 meter till skafferiet å dra fram allt jag äger och har som kan antlingen smaka gott eller göra till nått gott! Dock åt jag lite popcorn med Felicia till en halv film, OK. blev inte så lite, Faan åxå... Syndade jag ändå! Däremot funderar jag starkt på om jag skulle ta å koka mej lite ägg och göra mej 2 knäckebröd med skinka eller nått... För nått i magen vill jag ha...  Och det är ju rätt så nyttigt faktiskt... eller???
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

ღ En sån där dag ღ

Då jag inget annat bara vill ligga i sängen med uppdragna ben och bara va!
Enamheten känns enorm, och jag hatar det! inga tankar har jag direkt, men jag är lite halvt apatisk känns det som! tom och nedstämd! Barnen gör så jag ler, men det är bara ytligt. Men jag får bita ihop och visa det senare ikväll istället... sätta på sej en av alla rustningar man har, och försöka att bli nått sånär normal igen!
Önskar att jag istället kunde slänga de rustningarna och bara vara jag!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Frustration

Har jag en del av just nu... En bomb som tickar inom mej som gräver sej djupare och djupare in! För att sedan stanna där till den en dag smyger sej fram!
Känns som man står ensam! Inget stöd nånstanns ifrån! Det är inte "det är erat fel" jag vill höra! Jag vill ha tips och råd om HUR vi ska göra! Och inte tips som "låt det va det kommer" Det är JAG och PETER som står med detta. Det är VI som får höra gnäll dag ut och dag in! VI som får ta emot allt skrik och tårar! VI som får försöka förklara för henne att det inte är nått farligt! Det är VI som får tampas med detta problemet! Då vill jag inte höra att det är vårat fel! Men vi har inget stöd nånstanns ifrån! Har inte fått några konkreta tips på BVC engång! Förutom "ge henne lactulos" som vi även får höra av andra! Men hon ÄR inte hård! Iaf inte det lilla lilla lilla som väl kommer ut... Kan ju visserligen gå förbi det hårda och komma ändå! Men ja tror knappast hon kan va såååå hård i magen! Hon äter fullkornsbröd, hon äter välling som består av mycke mycke fibrer! Hon dricker knappt mjölk, eller nått annat som är så jätte stoppande! Hon äter flingor till yoghurten som består av fibrer!

Jag orkar snart inge mer!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Varför? Varför? VARFÖR?

Nu kommer panikångesten igen! Klumpen i magen växer sej bara större och större och större, allt eftersom dagarna går en efter en! 5 dagar kvar tills Amilia börjar hos Britt! Faan så jag ångrar mej! Det är för tidigt! Känns det som! Kommer antagligen gå jätte bra! Och britt är ju bra hon åxå! Men tänk om det inte går bra? Min lille mammegris! Men som sagt innan, det är nog värst för mej!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Ensamheten

Då har peter åkt till jobbet då... Suck! Ensamheten har kommit hem till mej... Suck... Det innebär mer känslor fram! Det innebär mer tankar! Och inte gör det bättre att det är ett sorgligt avsnitt på Ghost whisperer...
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!

Panik

Känner att det växer panik inuti mej! Jag vet inte vart ja ska ta vägen! Vet inte va ja ska göra för att få bort den känslan! Vet inte ens om det är panik, men vet inte heller va det inte kan va! Mår illa, är yr, lessen, klump i magen! Känner mej ensam! Känner mej värdelös! Orolig! Nervös! Rädd! Ängslig! Utmattad! hemsk!
Glöm inte att lämna ett spår från dej innan du går! INGEN REKLAM!
RSS 2.0
Test