prinsessan och grodan
bävade mej lite inför det, men till min förvåning gick det väldigt bra! Jag hade förberett henne att man ska va tyst och sitta still och att det är andra som är där och tittar så man kan inte springa runt som hon brukar göra hemma.
Den första timmen gick jätte bra. Satt still och åt soina popcorn och baconchips. Men sen började det nog krypa lite i benen... hon fick sitta i mitt knä den sista halvtimmen och det blev lite smågnäll över att hon saknade pappa när "prinsessan" pratade om sin pappa... Men det gick bra ändå. Man får ju ta henne för att vara ett barn åxå så man ska inte begära för mycket kanske...
Undrar om man skulle gå på Nicke Nyfiken 2 till veckan åxå kanske? Kankse man skulle ta med Amilia åxå? Eller? Fast 1½ timme för Amilia kan nog kanske blir lite väl mycket är jag rädd för. Ja vi får se...
Dagens pepplista:
- Det gick över förväntan bra på bion med Felicia idag
- Jag har sökt två jobb idag
- Det blir ljusare och ljusare under kvällarna!
håller tummar o tår för att du får något av de jobben du sökt :) Ha en fin vecka, kramar
Hej!
Så nu har vart med i en undersökning om bloggar- jag skrev att jag läste din för det gör jag ju. Beundrar din förmåga att skriva + att bloggen är så snygg. Ska väl kanske ta ett ryck å börja skriva i min egen blogg igen nån gång.
Men just nu känns det tungt- vart tvungen att kontakta en kille som bor i USA numera och tala om att pappa var död.
Han tog det ganska hårt. Eftersom han aldrig hade nån pappa (ingen närvarande) så blev MIN pappa den person som han betraktade som nån sorts pappa.
Riktigt HUR mycket fattade jag inte förrän hans fru Tracey talade om det för honom.
Vet du- jag kan fortfarande inte fatta att pappa är död- bara så där. Ena minuten levde han och den andra var han borta. Han hade ju lovat och komma och sätta upp hinder för min hund. Fan han kan ju inte bara gå och dö sådär???
FÖRNEKELSE kallas det- gick igenom det när Janne dog också. Kan inte släppa ut sorgen riktigt.
HUR vet jag att du får detta förressten?
Kramis
Eva
Åh va roligt... ;) Men jag skriver inte direkt bra. Men tack iaf... hihi... Jag bara skriver det jag har på hjärtat.
Ja det förstår jag verkligen! Jag vet ju själv hur det är. Och du har ju upplevt det förut åxå. Och det är tugnt! Det är jobbigt, men man går ju igenom olika faser när man mist någon, chockfasen, Reaktionsfasen, Bearbetningsfasen, och Nyorienteringsfasen. Reaktionsfasen innehåller även en försvarsmekanism, där många andra faser tillhör. Varav en är Förnekelse
Jag vet precis hur det är. Och jag har ännu idag svårt att acceptera att pappa är död. Fast det har gått 16 år till sommarn!
Skriv ut din sorg i bloggen! Om du inte öppet vill att folk ska veta att det är du, gör en anonym blogg, där du skriver av dej! Att skriva är underbart! Jag har skrivit mååånga gånger när jag inte mått bra, och det har hjälpt. Man behöver få ur sej! Eller om du inte vill skaffa en blogg. Skriv på datorn i ett vanligt dokument. Bara du får ur dej orden! Sen kan det va "roligt" att inte bara prata med någon, utan ha det sparat någonstans, så man kan läsa det igen. Pratar man med någon, Försvinner gärna det man har pratat färdigt.
TÄnker på dej vännen!
Kramar
